PASSAR DET ELLER INTE? - AS-INTERFACE OCH IO-LINK
Det är som så många gånger med det där erbarmliga stereotypa tänkandet. Ibland leder det en miltals bort från verkligheten. Ett perfekt exempel är den ofta framförda synpunkten att AS-Interface och IO-Link skulle vara konkurrenter. Inget kan vara längre från sanningen. I själva verket samspelar de två systemet perfekt och kombinerar fördelarna från sina respektive teknikområden. Så har det alltid varit – och i eran av Industri 4.0 kommer det att bli ännu viktigare.
Det borde vara uppenbart att morgondagens smarta fabriker kommer att utgöra nya utmaningar för sensorer och ställdon. Detta är ett av skälen till att intelligensoffensiven inom detta område påbörjades för länge sedan. Strategikonsultföretaget Roland Berger bedömer att försäljningen av intelligenta sensorer kommer att fördubblas jämfört med 2015 till cirka 30 miljarder enheter år 2020. Många av dessa kommer säkert att framleva sin tid i automatiska fordon – men ett stadigt växande antal intelligenta sensorer kommer också att användas inom tillämpningar av sakernas internet och i moderna produktionsanläggningar.
Därför gör intelligenta sensorer och ställdon redan idag sina framstötar. På goda grunder, därför att smarta sensorer kan, utöver sin tidigare kärnkompetens, nämligen att registrera sådana variabler som temperaturer, även konfigureras och är i viss utsträckning till och med kapabla att förbereda och förbehandla signalerna. På så sätt kan till exempel tröskelvärden lagras i en IO-Link-enhet och motsvarande information överföras när dessa gränser har överskridits. Det är till och med lätt att företa ändringar i sensorns funktioner.
Ill. 1: Integration av IO-Link i AS-Interface med användande av IO-Link-konfigurationsverktyg från Bihl+Wiedemann
Ett väsentligt element i detta sammanhang: IO-Link är inte ett bussystem, även om masterenheter också är vanliga komponenter som flera enheter kan anslutas till. Men i själva verket är en punkt-tillpunkt- anslutning som används i en automationsmiljö i typfallet under I/O-nivån för att ansluta fältenheterna enskilt. Bara detta borde göra tydligt hur irrationellt det är med den ofta framförda åsikten att AS-Interface och IO-Link ska betraktas som konkurrenter. För ledningsdragningssystemet ASi kan IO-Link snarare fungera som en idealisk matare, varvid de två systemen samspelar perfekt som ett verkligt superteam.
Detta har även att göra med det faktum att långt ifrån alla konstgjorda sinnesorgan behöver vara intelligenta, inte ens i de modernaste maskinerna. Således är digitala I/O-data fullt tillräckligt för större delen av sensorerna; en smart lägesomkopplare, till exempel, skulle troligen vara överkvalificerad i många positioner. En stor fördel med att använda AS-Interface för upplänkning är att alla data kan samlas in – oavsett om de kommer från intelligenta sensorer eller från deras mindre smarta motsvarigheter. Detta innebär att användaren inte behöver slösa tid med att grubbla på om han någon gång kanske vill uppgradera till en intelligent sensor på något ställe. Och i hela linjen drar han närapå bokstavligen nytta av fördelarna med AS-Interface: från den typiska enkla installationen av ASi med bara en kabel för data och ström, via den fritt valbara topologin och det ringa uppbådet för ledningsdragning, fram till kommunikationssystemets optimala kornighet som gör att alla ingångar och utgångar är tillgängliga precis där de behövs. Eftersom gateways från Bihl+Wiedemann samlar in alla sensordata i förväg och till och med medger förbehandling om så behövs, förblir den högre nivåns fältbuss också obelastad.
Ill. 2: Förutom standardsensorer/-ställdon och säkerhetskomponenter kan IO-Link-enheter även lätt integreras i ett ASi-nätverk.
Enkelhet är också vad som utmärker konfigurationen av IO-Link-sensorerna som använder AS-Interface – eller närmare bestämt, använder fältbuss- och diagnosgränssnittet i gateways från Bihl+Wiedemann. Här är allt du behöver en programvara för alla sensorerna, oavsett hur intelligenta de är eller vem som tillverkat dem. IO-Link-slavarna konfigureras med elektronisk enhetsbeskrivning (IO Device Description, IODD) i klartext. Allt användaren behöver göra är att starta Bihl+Wiedemann-programvaran och sedan välja IO-Link-master, porten med önskad sensor och dess IODD.
Begreppsmässigt fungerar det så här: IOLink- mastern, som samlar in IO-Link-sensordata på nivån under AS-Interface, är samtidigt en ASi-slav och som sådan är den integrerad i AS-Interface-nätverket som vanligt. Med andra ord: på den här nivån händer detsamma som på en nivå högre alltid har betraktats som nyckeln till maximal effektivitet när det gäller upplänkning av ställdon och sensorer. Där passar ASi-mastrar in som slavar i den högre nivåns fältbuss. Resultatet är ett särskilt kraftfullt team där varje spelare gör vad han bäst kan.
